... och det märks att ljuset är på väg tillbaka. Genast lättare ta sig ut på motionsrundan. I naturen ser man spåren efter vildsvinens framfart. Uppbökade gräsmattor och i tidningen läste jag att vildsvinen har tagit över vårt bostadsområde. Trots det har jag aldrig sett något vildsvin när jag är ute på mina promenader. Lika bra är det eftersom jag har stor respekt för dem. 

I dag red barnbarnet ut på en skön tur i det vackra vädret. Hon har bytt stall så jag behöver inte hjälpa till lika mycket som tidigare. Saknar det lite för det är så avkopplande och skön atmosfär bland hästarna. Inte konstigt  att hästar används i rehabilitering för personer med olika sjukdomar eller handikapp. Min dotter som är sjukskriven med utmattningssyndrom har tillbringat åtskilliga timmar i stallet och det har varit läkande för henne. Även att umgås med andra djur hjälper till. Som familjens senaste tillskott, fina Godfrey som kommer från Irland. Jag har förmånen att vara dagmatte till honom två dagar i veckan och han är ett sånt fint sällskap. Djuren är så viktiga för mitt välbefinnande. 

Foto: Evas foto Refugium

Spännande kolla lite statistik ibland och jag blev glatt överraskad att jag låg så högt upp på bloggportalen. Jag är så tacksam för alla er som tittar in på min blogg och önskar er en underbar fortsättning på veckan.

Helga har dragit vidare efter att ha stormat omkring ordentligt några dar. Inget väder jag gillar men vad bryr sig väderguden om det. Varmt och regnigt idag och vi tänder 2:a ljuset. Fattar inte vart tiden tar vägen? Många bloggare i olika åldrar har samma undran. Jag som trodde att det bara var vi äldre som kände så. Men har ju märkt att även barn tycker att tiden rusar iväg. Har inget minne att jag tänkte så som barn men det kanske beror på att det var en annan tid då..

Tillbringar mycket tid med barnbarnen nu när Anne-lie går upp till 100% arbetstid. Så roligt följa Amanda till ridträningen. Hon är målmedveten och ihärdig och missar ytterst sällan ridningen oavsett busväder. I dag har jag köpt mig ett par varma och tåliga stallkängor för bara 149:- på Jula. Vilket fynd!!! Och varma, så bra för jag är så frusen. Jag borde vara härdad efter alla år i norr men jag avskyr verkligen kyla.  

Naturen skapar små underverk där man minst anar det. Utanför stallet låg det här vackra lilla hjärtat mitt i gruset. Kom att tänka på Ernst bevingade ord; "i det enkla bor det vackra".Så mysigt nu när Ernst julprogram är tillbaka. Bara att gosa in sig i pläden, tända ljusen och njuta :-) Har laddat upp med Ernst bok Lyckan i det lilla. Handlar om hur vi kan känna mera lycka i vardagen. Boken innehåller också både nya och gamla Ernst-citat; "Alla kan bli en parabol för lycka".

Så här i juletider är det mycket en ponnymormor får stå i. Det ska mockas och pyntas och köpas julklappar. Ett besök på Hööks är alltid intressant. I dag hittade jag ett täcke som dessutom var 25% rabatt på och så favoritgodiset "Äpple och kanel". Tror att Compis blir nöjd. Rolig skuggbild av Amanda och Comsist.

Rosorna vid stallet är fortfarande vackra även om de blommat ut för denna gång.

Vilken toppenavslutning på Så mycket bättre med alla vackra duetter. Sven-Bertils och Miriams duett Som stjärnor små var magiskt. Lämnar efter sig en skön lyckokänsla. 

Önskar en fin start på den nya veckan och kramen :-)

Vet inte vart våren tog vägen??? Grått väder och en kall vind och på det en släng av förkylning gör att jag känner mig lite låg idag. Dagen går i lugnets tecken och det passar mig bra så skönt att skriva lite här och att sen ta en uppfriskande bloggpromenad. Inget piggar upp mig så mycket som att besöka alla mina fina bloggvänner. Det har skrivits en del om bloggar och det är intressant att se olika åsikter om varför man bloggar och om vad. Jag började blogga i augusti 2013 efter en underbar semester på Österlen. Mitt första inlägg hade rubriken; "Rapsbollen på Österlen". Vi hade hittat ett fantastiskt Bed & Breakfast som jag ville berätta om. Jag, min syster och Maja från Norrland firade en underbar semester tillsammans och hemma kom vi på att vi börjar blogga. Sagt och gjort och på den vägen är det.Bilden är från mitt allra första inlägg.
 

Jag fortsatte på semestertemat och i början skrev jag mest om resor tillsammans med barnbarnen och om olika smultronställen som vi upptäckte men allt eftersom började jag skriva om min vardag i stort och smått. Jag hade en tanke att skriva om sånt jag brinner för som hälsovård och inredning. Det har inte blivit så många inlägg om just dessa ämnen men det kommer nog så småningom...... Jag försöker vara så ärlig jag kan om egna misslyckanden och tokigheter men jag glömmer så fort bort tråkigheter och minns bara det roliga så för det mesta blir inläggen åt feelgood hållet. Jag ser min blogg som min egna lilla svär där jag skriver om precis vad jag känner för och jag är så glad och ser det som en stor ära att så många fina bloggvänner och besökare hittat hit. 

Alla bloggar är olika och unika och det gör bloggvandringarna så spännande och underhållande. Jag är själv inte så intresserad av rena matbloggar, politiska bloggar eller missnöjesbloggar men Blogglandet är oändligt så det finns nåt för alla. Jag har också svårt att läsa bloggar med massor av text som helt saknar bilder. Då måste det vara nåt vansinnigt intressant!!!!  Har också sett funderingar om anonyma bloggar eller bloggar där man presenterar sig med foto. Jag tycker att det är lite personligare om man ser ett foto på bloggaren men det är så klart upp till var och en hur man vill göra.

När det gäller att kommentera inlägg tycker jag att man ska vara uppriktig som i allt annat man skriver om. Om jag ska kommentera beror lite på vad det gäller. Om inlägget berör mig och jag har en annan åsikt kan jag mycket väl kommentera men sakligt och med respekt. Jag är med i två facebook grupper "Återbruk" och "50, 60, 70-tal". Två härliga grupper men tyvärr ständiga påhopp om allt och ingenting i kommentarsfälten. För mig en fullständig gåta hur vuxna kan bete sig så. En del är farligt nära att klassas som nättroll :-( Bittra missnöjeskommentarer vars enda uppgift är att såra. Inte min grej kan jag säga. 

Jag tycker att det är vansinnigt roligt att blogga och är full av beundran för alla som skriver kreativa och intressanta inlägg varje dag. Där är inte jag än .... Titt som tätt kommer "bloggtorkan" över mig och fastän jag vill kommer jag inte på nåt vettigt att skriva om. Då är det bara att syssla med annat tills lusten kommer tillbaka. Tror att en del känner igen sig när inspirationen tryter eller livet helt enkelt kommer emellan.

Snart är det påsk och vi har lovat sköta Amandas häst Comsist så vi har varit på praktik i stallet. I måndags var vi på plats tidigt för Amanda sköter och rider före skolan eftersom hon började lite senare den dan. Det är en hel del att komma ihåg med foder, motion och annat. Så roligt se Amanda på hästryggen igen efter armbrottet. Hon är igång med träningen och det går bra både med markarbete och hoppning. Vet inte hur hon ska klara en vecka utan ridning men istället får hon träffa sin morfar i Norrland och det är också populärt. 

Ha en skön fredag och vårkramar

Nu har Amanda fått sin älskade kompis Comsist. Hon föll direkt för den charmiga ponnyn redan första gången hon såg honom. Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Det var lite pirrigt i måndags tills besiktningen var klar men det gick jättebra och nu står prinsen i sin box i det nya stallet. Säkert förvirrande tills han vant sig vid alla främmande lukter och ljud. Han saknade nog sitt trygga stall och de fina tjejerna Nicolina och Olivia som haft honom i många år. Måste vara jättesvårt att sälja en älskad kompis, mycket känslor och saknad. Hoppas det är en liten tröst att han hamnat i en familj som kommer att göra allt för att han ska känna sig trygg och trivas. Amanda är världens gulligaste tjej och jag är så glad att hennes dröm om en egen ponny slagit in. En dröm som hon haft sen hon var riktigt liten och lekte med "my little ponny". 

Första dagen gick vi tidigt till stallet för att se om Comsist funnit sig tillrätta. Han var pigg och nyfiken på allt som hände runt omkring när hästarna skulle ut i hagarna och hade bråttom att hänga med. Amanda tog ledigt från skolan för att de skulle ta det lugnt och rida i paddocken när de var ensamma. Det gick hur bra som helst och de hade en skön ridstund med skritt, trav, galopp och lite hoppning. Comsist är en rutinerad ponny som Amanda litar på och känner sig trygg med och det är en fröjd att se dem tillsammans. Stor lycka till Amanda och Comsist som funnit varandra. 

Idag har jag varit ute på en härlig vinterpromenad. Solen strålade och det var så fint i naturen. Vi har ett tunt täcke med snö och -3 grader. Såg några frostnupna som jag tror var nypon som satt kvar i kala rosenbuskar. Börjar så smått drömma om när dessa buskar får liv igen och rosorna doftar så där som bara rosor kan. Jag vet att det inte är så långt borta, tiden går så fort. Men jag har sagt att jag ska träna att leva i nuet så jag passar på att njuta av den dag som är. Det är en konst i sig men nog så viktigt.

  
Foto: eva49.bloggo.nu

Började så smått tänka på semester och kom då att tänka på våra osannolika historier med borttappade nycklar. Förrförra året var min syster Eva och jag på en semestertur till Skåne med barnbarnen. Vi hade en fin semester med många äventyr och en kväll åkte Eva och Amanda iväg till en hästgård för några timmars ridning. Allt gick bra men när det var dags att åka tillbaka upptäckte de att bilnyckeln var borta. Till slut enades de och hästägarinnan om att kanske försöka leta efter nyckeln även om det var som att leta efter en nål i en höstack. Just då kom en stor höleverans till gården och det innebar att Eva och Amanda skulle försöka leta på egen hand i helt okänd miljö. Ägarinnan ritade upp en enkel karta i all hast. De gav sig i väg i en lånad bil efter en liten skogsväg som slingrade sig genom skogen. När de kom fram till en bom var det bara att traska till fots. Nu började det skymma och det knakade i buskar när hjortar skuttade iväg. De tyckte att det började kännas lite olustigt men kom iallafall fram till en hög backe som de hade galopperat uppför. Nu sprang Amanda iväg lite före och högst upp på backen stod hon plötsligt med nyckeln i handen. Den hade ramlat ur fickan. Den kvällen slutade bra och vi undrade länge hur det ens var möjligt att hitta nyckeln ute i terrängen. Dagen efter åkte vi till Tosselilla och när vi kom till stugan upptäckte Eva att hennes börs var borta och för en gångs skull hade hon kontanter, närmare tusen kronor. På morgonen ringde vi och börsen var inlämnad till receptionen med pengarna kvar. Till saken hör att vi brukar ha väldig ordning på både nycklar och börsar.

Det kanske man inte kan tro när vi förra sommaren åkte iväg till Öland och då hade vi med en extra bilnyckel för att ändå vara på den säkra sidan. Allt gick bra utan missöden och väl hemma började vi söka extranyckeln. Den var borta. Vi ringde till Böda Sand och mycket riktigt hade de fått in nyckeln som någon vänlig själ hittat på stranden. Det var nästan för tokigt för att vara sant! Nu tror jag att vi fått vår beskärda del av turen så i fortsättningen får vi nog ha nycklarna i ett snöre runt halsen och hoppas på det bästa.

Ha en fin helg alla mina vänner. Kram