Liksom ögonen speglar människans själ, speglar fönstret husets själ. Jag har alltid varit fascinerad av fönster i alla dess former. Spelar ingen roll vilket slags hus det är. Slott eller koja. De vackraste fönstren sitter ofta på ödehus som är lämnade i förfall. Jag stannar upp i funderingar om vem som stått vid detta fönster och tittat ut över landskapet. Tänk om dessa sedan länge övergivna hus kunde berätta sin historia. Varför byggdes huset på denna plats och av vem? Vilka bodde här och hur blev deras liv? Och varför lämnades det åt sitt öde. Det känns så oåterkallerligt att dessa historier aldrig kommer på pränt och så småningom försvinner minsta spår av bebyggelsen. Naturen tar sakta men säkert tillbaka sin plats och snart är allt tecken på liv  borta. 

Det är något vemodigt över alla ödehus som står och förfaller. Ofta är det stabila timmerhus som stått i hundratals år och som har mycket kvar att ge om de bara får lite kärlek. Vackra hus med snickarglädje i varje tum. Alla dessa dörrar som går förlorade och alla vackra kakelugnar som faller sönder. Många gånger är möblerna kvar och gamla familjeporträtt hänger på väggarna. 

Det är det svåraste när jag ser övergivna hus, även om jag kan tycka att det är intressant känner jag också en stor ledsamhet över att det inte längre finns något liv i de tomma rummen. Vissa gamla hus är som tidskapslar från en svunnen tid. Jag förstår varför det inte alltid är så lätt att bo kvar och när de äldre går bort kanske barn och anhöriga lever sina liv någon annanstans.

Det känns skönt att man börjat uppmärksamma de fina gamla husen som finns runt om i vårt land. På nätets bostadssidor finns hur många annonser som helst och de har en massa visningar.  Många ödehus har fått en andra chans och det är så underbart när man läser om renoveringar och om nya familjer som flyttar in och skriver om husets historia. Ofta är det vackra omgivningar och många gånger står där ett gammalt vårdträd som genom alla tider skyddat gårdens folk.

Jag älskar tv programmet "Det sitter i väggarna" där de tar fram husets historia från början. Tänk att få en bok som berättar om husets historia och om de människor som bodde i huset före oss...

Nu har jag kommit igång igen med motionerandet efter alla sötebrödsdagar. Men till min förtjusning upptäckte jag idag att skogen förvandlats som genom ett trollspö över natten. Allt var vitt och sagolikt vackert. Nu måste jag erkänna att det blev inte så mycket motionerande men vad gör det när själen sjunger..... och naturen bjuder upp till fest. Fascinerande se gröna blad i allt det vita och det ser ut som knoppar som spirar på grenen. Konstig vinter men den bjuder onekligen på spänning.... Man vet aldrig vad som komma skall.

I morgon är det dags att städa bort julen här hos oss. Skönt på ett sätt lite vemodigt på ett annat. Jag får alltid mycket positiv energi så här i början på det nya året och har många uppslag på projekt som jag vill göra. Alla kanske inte blir av just nu men det gör inte så mycket. Jag är också en njutnings- människa och tar dan som den kommer och det brukar bli så bra så som Pippi brukar säga. Jag har alltid varit mycket för att planera och ha kontroll men med åren har det lugnat ner sig och är nu på en mer hanterbar nivå. Det är inte hela världen om det inte blir som jag tänkt alla gånger och det blir ofta mycket roligare och mer avslappnat också. 

Timmen är sen så sov gott & dröm sött