Snart fyller mitt äldsta barnbarn 18 år. Så ofattbart att fatta att denna glada lilla unge blir myndig i morgon. Många minnen från dessa år tillsammans kommer upp när jag kollar foton till ett album jag ska göra till henne. Jag valde att flytta från norrland när första barnbarnet kom och det är det bästa jag någonsin gjort. Har haft lyckan att umgås mycket med barnbarnen under deras uppväxt och de hade ett eget rum hos oss. När jag promenerar runt i mitt bostadsområde ser jag alla platser som minner mig om alla roligheter vi haft. Lekparkerna, krokodilen som de balanserade på, klätterväggen där de lärde sig den svåra klätterkonsten, skogen med alla utflykter och gångvägarna där de lärde sig cykla. Känner mig så lycklig och tacksam när jag tänker på den tiden. Ser också alla bilder från våra semesterresor tillsammans. Vi tog barnen med på en veckas resa varje sommar och det blev två turer till allas vår favoritplats, Öland, Skåne, Ulricehamn och två resor till Fun City, Varberg. Tyvärr är denna nöjespark öde och vi blev alla så ledsna när vi såg hur det ser ut nu eftersom vi minns allt som fanns där förr som hoppkudden, indianparken, badlandet och mycket annat.

Lite bråda dagar fram till familjefesten med planering och fixande. Jag gillar att planera så jag går igång med full energi. Presenterna är klara och som många i den åldern önskar hon sig pengar i första hand. Men det är så roligt göra paket så det blir lite sånt också. Jag har beställt ballonger, girlandrar, tårtljus med 18-års tema och det blir lite vuxnare än barnkalasen. Nu tar hon steget in i vuxenvärlden och jag tror inte att det blir så stor skillnad eftersom vi alltid sagt; "hon är klok som en bok". Hon står med båda benen på jorden och det märks när det gäller bilköpet som hon sparat till helt på egen hand. Jag skickade tips på coola begagnade bilar som cabbar men hon köpte en bruksbil som naturligtvis är mer praktiskt för en hästtjej. Jag har känt mig lite orolig att hon ska stressa för mycket med skolan, två jobb och hästen som ska skötas men hon säger att det är lugnt. Med hennes mammas utmattningssyndrom i åtanke håller vi koll på att det inte blir för mycket.

Idag har jag varit ute på en härlig vinterpromenad. Solen strålade och det var så fint i naturen. Vi har ett tunt täcke med snö och -3 grader. Såg några frostnupna som jag tror var nypon som satt kvar i kala rosenbuskar. Börjar så smått drömma om när dessa buskar får liv igen och rosorna doftar så där som bara rosor kan. Jag vet att det inte är så långt borta, tiden går så fort. Men jag har sagt att jag ska träna att leva i nuet så jag passar på att njuta av den dag som är. Det är en konst i sig men nog så viktigt.

Började så smått tänka på semester och kom då att tänka på våra osannolika historier med borttappade nycklar. Förrförra året var min syster Eva och jag på en semestertur till Skåne med barnbarnen. Vi hade en fin semester med många äventyr och en kväll åkte Eva och Amanda iväg till en hästgård för några timmars ridning. Allt gick bra men när det var dags att åka tillbaka upptäckte de att bilnyckeln var borta. Till slut enades de och hästägarinnan om att kanske försöka leta efter nyckeln även om det var som att leta efter en nål i en höstack. Just då kom en stor höleverans till gården och det innebar att Eva och Amanda skulle försöka leta på egen hand i helt okänd miljö. Ägarinnan ritade upp en enkel karta i all hast. De gav sig i väg i en lånad bil efter en liten skogsväg som slingrade sig genom skogen. När de kom fram till en bom var det bara att traska till fots. Nu började det skymma och det knakade i buskar när hjortar skuttade iväg. De tyckte att det började kännas lite olustigt men kom iallafall fram till en hög backe som de hade galopperat uppför. Nu sprang Amanda iväg lite före och högst upp på backen stod hon plötsligt med nyckeln i handen. Den hade ramlat ur fickan. Den kvällen slutade bra och vi undrade länge hur det ens var möjligt att hitta nyckeln ute i terrängen. Dagen efter åkte vi till Tosselilla och när vi kom till stugan upptäckte Eva att hennes börs var borta och för en gångs skull hade hon kontanter, närmare tusen kronor. På morgonen ringde vi och börsen var inlämnad till receptionen med pengarna kvar. Till saken hör att vi brukar ha väldig ordning på både nycklar och börsar.

Det kanske man inte kan tro när vi förra sommaren åkte iväg till Öland och då hade vi med en extra bilnyckel för att ändå vara på den säkra sidan. Allt gick bra utan missöden och väl hemma började vi söka extranyckeln. Den var borta. Vi ringde till Böda Sand och mycket riktigt hade de fått in nyckeln som någon vänlig själ hittat på stranden. Det var nästan för tokigt för att vara sant! Nu tror jag att vi fått vår beskärda del av turen så i fortsättningen får vi nog ha nycklarna i ett snöre runt halsen och hoppas på det bästa.

Ha en fin helg alla mina vänner. Kram