Karantänlivet fortsätter sin gilla gång och ibland önskar jag att jag kunde gå i ide som björnarna. Hade varit rätt skönt sova sig igenom den här overkliga tiden. Så känns det ibland men för det mesta tar jag dagarna som de kommer. Försöker hålla rutinerna så gott det går även om bohemen i mig tar över ibland. Det positiva är att jag hinner göra saker som har blivit liggande som att fortsätta med släktforskningen, göra klart album med gamla släktbilder och sortera foton i datorn. 

Så underbart koppla av med en bra bok och just nu läser jag en bok som jag längtat efter. Det är Fjärilsdrömmar av Charlotta Lagerberg Thunes som är fortsättningen på Orkidebarnet, som jag berättade om här. Återkommer med ett inlägg om boken längre fram. Det blir ovanligt mycket tvtittande också och jag måste tipsa om en spännande serie som visas på svt play. Den heter Hemma igen och jag blev helt tagen när den visades 2018. Inlägget jag skrev då kan du läsa här. 



Andra världskriget ligger i historien, men kriget har ändrat många människors liv och gjort dem rotlösa. Gillar du spänning, drama, romantik, vackra vintagekläder och häftiga bilar är detta en serie jag verkligen kan rekommendera. Alla 6 säsonger visas nu och den är starkt beroendeframkallande så det passar bra nu när man ändå ska hålla sig hemma.

Jag försöker vara ute i friska luften så mycket som möjligt. Går mina promenader i skogen och fyller på energiförrådet. Finns nog inget som är så livsbejakande som naturen. Fåglarna håller sina vårkonserter som vanligt och vårblommorna slår ut som de alltid har gjort. Det är lätt att glömma bort kaoset som råder och jag finner min välbehövliga balans som håller hoppet vid liv.

Kallt ute och inte helt återställd efter förkylningen håller jag mig inomhus. Nu har jag tagit itu med min släktforskning som ligger och gnager efter att jag pausat ett tag. Har en massa gamla foton av släktingar, som jag digitaliserat med appen Photomyne, som jag nu tänker sätta in i ett album. Tycker att det är så viktigt att dokumentera vår släkts historia så långt jag kan. Det är både spännande och roligt att syssla med detta. Ångrar bara att jag inte frågade mina föräldrar mer om olika saker även om de berättade mycket under årens lopp. Det finns många obesvarade frågor som jag får försöka hitta svaren på. Det är ett litet detektivarbete som ger många wow upplevelser. Har länge tänkt gå en kurs för att lära mig mer om släktforskning men till hösten ska det bli av. Jag är novis på det här så jag tar gärna emot alla tips jag kan få
.