Jag har blivit dagmamma till dotterns söta hund Godfrey. Jag är egentligen kattmänniska men den här hunden måste man bara älska. Godfrey är en adoptivhund som räddats av Hundar utan hem. Han kommer från Irland och har bara varit i Sverige drygt ett år. Hur hans liv var innan han kom hit är det ingen som vet men man kan förstå att det inte var så bra. Trots det är han den mest underbara hund som tänkas kan. Han är vänlig mot alla, hundar som människor och tanterna i mitt hus, som är ett 55+ hus, har han charmat totalt. I dag tog vi en långpromenad i det underbara vårvädret och avslutade med lite frigång i en hundgård. Godfrey älskar att springa runt och han far omkring som han fått vårfnatt. Lättare att komma igång med min egen motion också med en sån kompis …

                           

... och det märks att ljuset är på väg tillbaka. Genast lättare ta sig ut på motionsrundan. I naturen ser man spåren efter vildsvinens framfart. Uppbökade gräsmattor och i tidningen läste jag att vildsvinen har tagit över vårt bostadsområde. Trots det har jag aldrig sett något vildsvin när jag är ute på mina promenader. Lika bra är det eftersom jag har stor respekt för dem. 

I dag red barnbarnet ut på en skön tur i det vackra vädret. Hon har bytt stall så jag behöver inte hjälpa till lika mycket som tidigare. Saknar det lite för det är så avkopplande och skön atmosfär bland hästarna. Inte konstigt  att hästar används i rehabilitering för personer med olika sjukdomar eller handikapp. Min dotter som är sjukskriven med utmattningssyndrom har tillbringat åtskilliga timmar i stallet och det har varit läkande för henne. Även att umgås med andra djur hjälper till. Som familjens senaste tillskott, fina Godfrey som kommer från Irland. Jag har förmånen att vara dagmatte till honom två dagar i veckan och han är ett sånt fint sällskap. Djuren är så viktiga för mitt välbefinnande. 

Foto: Evas foto Refugium

Spännande kolla lite statistik ibland och jag blev glatt överraskad att jag låg så högt upp på bloggportalen. Jag är så tacksam för alla er som tittar in på min blogg och önskar er en underbar fortsättning på veckan.

Söndagspromenaden är ett tema hos fina bloggvännen Anne-christine som har den härligt positiva bloggen Tant Glad. I söndags var det dags för årets första besök på Botaniska Trädgården i Göteborg. Inte så fint väder som jag önskat men underbart ändå. Första stoppet var affären som har så mycket fint. Hittar alltid saker jag vill ha. Som de fina kopparna med trollsländan på eller det söta kortet. Massor av läckra marmelader, drycker och doftande tvålar. Jag hittade inget som fick följa med hem denna gång men kanske nästa ...

Vilken överraskning en hel liten avdelning med min favoritblomma Julrosen. Tycker de är så otroligt vackra så här i rabatten och inte bara runt julen.

Det vackra lusthuset såg lite kallt ut i dag men varma sommardagar är det ett fint ställe att njuta av och äta sin medhavda picknick. Jag gillar ju som bekant gamla anrika hus och det gamla stallet är så fascinerande och jag kan inte låta bli att undra hur det så ut när det användes. Vart det stod då och vilka hästar mumsade här sitt hö? Den röda lilla stugan är så söt, nästan som ett pepparkakshus.

Varma vårkramar

Att vara ponnymormor kräver verkligen sin kvinna. Många resor till stallet blir det och många sysslor att ta hand om. De vanliga i stallet förstås och sen måste vatten dras ut till vinterhagen och den ska också rengöras emellanåt. Tro inte att jag klagar men tiden till annat räcker inte riktigt till. Bloggande och sånt kul!!! Missförstå mig rätt att vara i stallet är också roligt. Många trevliga bekantskaper att byta tankar och erfarenheter med. Pratade igår med en mamma som funderade runt turridning med islandshästar och det har vi gjort mycket så det fanns en del att prata om. Amandas häst Comsist är inte bara världens sötaste ponny han är tydligen väldigt klok också. Han har helt på egen hand bestämt sig för att byta hage till en där gräset verkligen var grönare. Som tur var stod ingen annan häst där utan Comsist var egen herre på täppan. Och som han trivdes, han ägnade oss inte en blick trots lockande med morötter och hårt bröd. Ja, ja allt roligt har ett slut också för en häst så snart är han nog tillbaka i den gamla hagen.

Nu råder fullständig harmoni här hemma hos mig. Har tänt doftljusen och den fina ljusängeln som jag fått av barnbarnen. Lyssnar på vacker musik och får vara alldeles själv vid datorn inte en skymt av mina annars så hjälpsamma ;-) katter. Tid för en avkopplande bloggstund. Hur skönt är inte det?
 

Tiden före julen har varit fantastisk med en underbar julkonsert i den vackra Annedalskyrkan. En tradition som jag inte vill missa och den var precis så bra som jag trodde. Vi firade en tidig familjejul med god mat och trevligt umgänge med Anne-lies familj eftersom de skulle åka upp till Norrbotten.  Det är väl själva grundtanken med julen att få vara tillsammans med nära och kära. Har dock inga krav på att allt måste ske just på julaftonen. Alla dagar är lika bra och det ska inte vara en massa måsten. Jag och min syster är så tacksamma att vi får den här tiden med barnbarnen. Nästa år är båda tonåringar och kommer att ha fullt upp med kompisar och skolan. Då är det dags för mormor att ta fram bucket listan :-)

En kväll var vi bjuden till en arbetskamrat som numera är en av mina bästa vänner. Vi åt jättegod paj och efterrätten var värd att dö för. Men vad som slog mig var att så fort livet kan förändras. Vi träffas inte jätteofta men hennes berättelse om vad som hänt henne fick mig att tänka till ordentligt. De hade upptäckt något på den vanliga mammografin och sen gick allt väldigt snabbt. Operation och enligt proverna hade cancern inte spridit sig. Så glad jag blev för hennes skull och samtidigt så tacksam för att få vakna varje dag och må bra. Fånga dagen är ett lite slitet uttryck men trots allt är det nog det som gäller. Att ta tillvara varje dag och njuta av stunden för vi vet ju aldrig vad morgondagen bjuder på.

Höststormarna har avlöst varandra och nu har vi fått lite snö men som alltid här nere har det snart tinat bort. Lika bra det tycker jag. Har numera vant mig vid gröna jular och det fungerar bra för mig. Endera ska det vara ordentliga vintrar annars kan det lika gärna vara. Har massor av fina "vita vintrar" minnen  från min uppväxt och tid i Norrland så jag får ta till dem emellanåt när längtan blir för stor :-)

Så här skrev jag på min julhemsida;

Helga har dragit vidare efter att ha stormat omkring ordentligt några dar. Inget väder jag gillar men vad bryr sig väderguden om det. Varmt och regnigt idag och vi tänder 2:a ljuset. Fattar inte vart tiden tar vägen? Många bloggare i olika åldrar har samma undran. Jag som trodde att det bara var vi äldre som kände så. Men har ju märkt att även barn tycker att tiden rusar iväg. Har inget minne att jag tänkte så som barn men det kanske beror på att det var en annan tid då..

Tillbringar mycket tid med barnbarnen nu när Anne-lie går upp till 100% arbetstid. Så roligt följa Amanda till ridträningen. Hon är målmedveten och ihärdig och missar ytterst sällan ridningen oavsett busväder. I dag har jag köpt mig ett par varma och tåliga stallkängor för bara 149:- på Jula. Vilket fynd!!! Och varma, så bra för jag är så frusen. Jag borde vara härdad efter alla år i norr men jag avskyr verkligen kyla.  

Naturen skapar små underverk där man minst anar det. Utanför stallet låg det här vackra lilla hjärtat mitt i gruset. Kom att tänka på Ernst bevingade ord; "i det enkla bor det vackra".Så mysigt nu när Ernst julprogram är tillbaka. Bara att gosa in sig i pläden, tända ljusen och njuta :-) Har laddat upp med Ernst bok Lyckan i det lilla. Handlar om hur vi kan känna mera lycka i vardagen. Boken innehåller också både nya och gamla Ernst-citat; "Alla kan bli en parabol för lycka".

Så här i juletider är det mycket en ponnymormor får stå i. Det ska mockas och pyntas och köpas julklappar. Ett besök på Hööks är alltid intressant. I dag hittade jag ett täcke som dessutom var 25% rabatt på och så favoritgodiset "Äpple och kanel". Tror att Compis blir nöjd. Rolig skuggbild av Amanda och Comsist.

Rosorna vid stallet är fortfarande vackra även om de blommat ut för denna gång.

Vilken toppenavslutning på Så mycket bättre med alla vackra duetter. Sven-Bertils och Miriams duett Som stjärnor små var magiskt. Lämnar efter sig en skön lyckokänsla. 

Önskar en fin start på den nya veckan och kramen :-)

Det är eftermiddag och mörkret faller så sakteliga utanför mitt fönster. Tanken på att vi går mot advent gör mig så glad och jag ser fram emot alla glittrande ljus i trädgårdar och fönster. Nu behövs mängder med ljus för att lysa upp det kompakta november mörkret. Tycker nästan inte att man kan få för mycket av ljusslingor och stjärnor. 

I dag har vi varit till stallet och gjort de vanliga sysslorna och även hälsat på Comsist i vinterhagen. Han är så söt och kommer så fort vi ropar hans namn. I dag fick han lite hård bröd och en morot som tröst eftersom Amanda inte skulle rida i dag ;-) I måndags när Amanda slutade skolan 4 var vi med på träningen. Kvällen var varm och så otroligt vacker med en spektakulär solnedgång. Vi brukar parkera bilen och sen ta en genväg till stallet över ängarna. När vi gick hemåt var det kolsvart och vi hade bara ficklampan på mobilen. Kändes spännande och lite skrämmande på samma gång. Vill ju inte stöta på en älg eller en flock vildsvin i mörkret.  Får nog skaffa en bättre ficklampa tills nästa gång. Inte för att jag vet vad jag skulle göra om jag plötsligt står öga mot öga med skogens konung men jag vill nog ändå vara beredd. Amanda sa att hon har inga problem med att gå hem ensam i mörkret, hon tyckte bara det var mysigt. Tystnaden här ute är total och mörkret omsluter oss så visst upplever jag också en rofylld mysighet.  En sån tystnad som är bristvara i det vanliga vardagsbruset. 
 

Foto; Evas Fotoblogg

Det blir många turer mellan Mölndal och Kungsbacka och det är skönt att vi kan låna en bil av dottern. Bilen är en Chrysler Voyager som de hade tänkt ställa av nu när de har en ny leasingbil. Det är mest syrran som kör och hon älskar automatväxeln. Vi har många härliga semesterminnen med den här bilen. Under sex år reste vi tillsammans med barnbarnen till Skåne, två gånger till Öland, till Ulricehamn och två gånger till Fun City. Vi bodde i stugor på campingplatser och varje dag var ett äventyr. Så många roliga och oförglömliga minnen. Bilen har också varit toppen när vi åkt runt på loppisar i sommar eftersom den är så rymlig att man får med allt. Inte att förglömma när tjejerna skall hämtas på disco i Göteborg är den bra för det ryms 7 passagerare. Kommer nog att sakna bilen trots att det inte är någon billig bil att köra. Den slukar bensin och nu har kylaren börjat läcka vatten så det gäller att ha vattenflaskor tillhands. Blir en tur till verkstan snart. 

Plötsligt händer det brukar man säga och igår fick vi vår beskärda del av dramatik. Först körde en bil på ett vildsvin alldeles här vi bor och sen fick tre polisstyrkor rycka ut till en buss där en narkotikapåverkad man med yxa skrämde upp passagerarna. Jag råkade titta ut och såg till min häpnad bussen och polisbilarna med blåljus. Man blir ju rädd när såna dårar kan dyka upp vart som helst i vår vardag. Lyckligtvis gick det bra denna gång och ingen hann bli skadad. Skrämmande med allt detta våld som kan drabba vem som helst av oss. Senast i dag läste jag om en tvååring som blev överfallen när han stod och väntade på bussen med sin familj av en helt okänd man. 

Nu är det dags att krypa till kojs med den underbara boken Axels tid av Lars Lerin som sällskap :-)


Så gonatt kära vänner och ha en fin fredag

I går var det riktigt mysigt vara med Amanda på träningen. Mörkt och stilla bara hästens hovtramp i paddocken. Men rätt vad det var satte korna på Häcklehagens Gård igång med ett högljutt råmande som fick Comsist att stanna upp och en stund och spana ut i mörkret men sen fortsatte han lugnt sitt arbete.

Avkopplande bland hästarna och så roligt se all entusiasm hos tjejerna och den ende lilla killen i stallet. 

Här vid stallet kan man också njuta av senhöstens blomsterprakt. Svårt att tro att vi är inne i november...

Som ni nog vet vid det här laget gillar jag att rensa och bli av med saker genom slänga, ge bort och behålla. Inte de lättaste men nu har jag läst en ny bok som har gett mig lite inspiration att sätta igång igen. Boken heter; Konsten att städa av Marie Kondo. Nu lärde jag mig att man ska dela in i kategorier och då börja med kläder eftersom de är lättast att rensa ut. Kläderna kan också delas in i kategorier som överdelar osv. Ta fram alla överdelar även sånt som ligger på andra ställen än i garderoben. Då får man en bättre överblick hur mycket man egentligen har. Allra sist tar man fotografier, brev och sånt eftersom det är den svåraste kategorin att rensa bort. Däremot tipset hon om att man viker ihop kläder kompakt och ställer ?? dem i byrålådor fattar jag inte alls. Jag tar sånt som passar mig och annat hoppar jag helt enkelt över. Lite här och lite där och det blir så bra så. 


Ha en fortsatt fin novemberdag! 

Hösten rullar på, vi är i slutet av september och jag och min syster vandrar mycket i naturen. Det luktar så gott i skogen och luften känns högre. Inte så många färger än men vackert ändå.

Vi har också hjälpt till i stallet ganska mycket när Amanda har långa skoldagar. Skönt med rejäla stallsysslor så man får ta i lite. Comsist är så gullig och hälsar oss med igenkännande gnägganden när han ser oss. Lite tokigt blev det en dag när han bytt hage. Vi traskade förbi men då kom han springande i full fart så vi skulle se honom. Inte helt lätt känna igen hästarna med flugmössa och täcke på ;-) Jag kommer från en gammal bondesläkt och jag undrar vad de skulle säga om de kunde se dagens hästar i senaste outfit :-) Skämt åsido men det är nog skönt för hästarna att få lite skydd mot flugor, blinningar, bromsar och andra insekter som irriterar. Vi brukar smörja en kräm på frambenen för att slippa styngflugeägg. Har lärt mig mycket om äckliga kryp som jag aldrig hört talas om tidigare.
 

Comsist mumsar i sig stödhö när det inte finns så mycket näringsrikt gräs kvar i hagen

Sköna höstdagar i stallet som skänker avkoppling och återhämtning. Det går inte att beskriva men det är en speciell känsla tillsammans med Comsist. Har svårt att förstå varför inte ridning är avdragsgill friskvård. Jag började rida som vuxen och det blev min räddning när jag höll på att gå 

in i väggen. Då skrev jag på min hemsida;  

"Ridning är ett sorts kompanjonskap. Hästen lånar dig sin styrka, snabbhet och elegans som är 
större än din. Du för din del leder honom och delar med dig av din kunskap som är större än hans. Tillsammans kan ni nå en fulländning som ingen av er skulle kunna nå var för sig".

I helgen har jag varit med barnbarnet till stallet som ligger några minuter från hennes hem. Vilken lycka för en hästtokig 12-åring. Amanda sköter en häst och har även en del stalltjänst. Hon rider söta Flisan en gång i veckan men kan vara i stallet så mycket hon vill. En riktig winwin situation för tjejerna och för stallägaren som får mycket gratishjälp. Amanda och bästa kompisen Sanna jobbade hårt med städning av spiltor, vägning av hö och krattning av paddock. Det är så roligt att få följa barnbarnen och dela deras intressen. Jag har följt Amanda på hennes hästblogg men nu har hon fått en släng av bloggtorka och tar en liten paus. Kommer att sakna hennes inlägg om hästar och annat men hoppas att hon hittar lusten att komma igen.


Vi har haft ett strålande vårväder i dag med sol och värme. Gjorde en långpromenad efter vårt motionsspår som går genom en naturminnesmärkt hassellund. Här låg tidigare Peppareds gård som varit både prästgård och lantbruk.  Man kan se spåren av gården genom terassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar. Det är en vacker och rogivande plats med en liten porlande bäck som rinner förbi. Över bäcken leder en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften har används till att driva kvarnar och på 1800-talet fanns här två kvarnar för husbehov. Runtomkring i området finns rester av stengärdsgårdar och stora gamla ekar. Området är ett naturreservat så skogen har stått orörd på gott och ont. Träden har fått växa sig stora men det är ganska risigt och otillgängligt på sina ställen. En favorit plats även för barnbarnen när de var små. Här vilar Amanda en stund vid den gamla husgrunden.





En bit bort ligger den här trolska tjärnen. På våren kryllar det av nykläckta små
grodor och ett par änder brukar också hålla till här.



Ha en fin vårvecka och kramen :)