Jag känner en stark oro för vårt lands vackra natur. Följer Chris Ceders kamp för bl a Välens naturreservat i Göteborg. Skrämmande se hur kommunens "naturvård" fungerar eller kanske hellre inte fungerar. Chris Ceder säger: "Det är bara när det ska sågas och grävas som pengarna rullar i Välen. Men att någonsin städa upp ett naturreservat som är lamslaget av sopor ingår inte i "naturvården" eller att underhålla de farliga gångvägarna." 

Jag är egentligen ingen trädkramare men jag älskar träden som berikar den plats de står på. Oavsett om det är i en park, i skogen eller i mitt bostadsområde. Jag får panik när jag ser neonklädda gubbar i träd för det är aldrig ett bra tecken. Det brukar sluta med tragiska stubbar där vackra träd stod. Jag har full förståelse att man sågar ner sjuka träd men tyvärr är det alltför ofta friska och ibland gamla träd som funnits hur länge som helst. 

Jag har samma känsla för gamla träd som för gamla hus. Så mycket historia som försvinner. Gamla hus och stora träd är förknippade med varandra genom vårdträdet. När en familj förr i världen byggde sin gård, var traditionen att man planterade ett så kallat vårdträd på gårdsplanen. Mitt intresse för ödehus har gjort att jag upptäckte att stora, vackra lövträd nästan alltid stod vi det förfallna huset. Så vemodigt.

Just nu, som av en händelse, ringde min dotter och berättade att hennes granne hade frågat om han fick såga ned hennes vackra sälg som är helt underbar och nästan det enda större träd de har på tomten. Den skymde deras havsutsikt och nu skulle de sälja huset. Men hur tänkte han? Såga ner det vackra trädet för en strimma av havet långt borta. Man häpnar. Som tur var nekade hon till det, men de skulle få jämna till det lite längst upp. Jag varnade henne för att låta honom göra det när hon inte är med för jag litar inte alls på gubbar i träd som jag sa.

För mig finns det inget så rofyllt som att sitta under ett träd och bara vara. 

Vi bor i ett vackert land med fantastisk natur och det är så viktigt att vi bevarar den så mycket det går. Inte minst för djuren och fåglarna som behöver sin plats. Även vi människor som mer och mer drabbas av stress behöver dessa gröna lungor för att hämta energi och få den behövliga återhämtningen. Jag hoppas att den ofta besinningslösa skövlingen upphör och att de bestämmande tar sitt ansvar. Som med så mycket annat kan det annars vara för sent …