Nu är det mesta i stugan klart, återstår lite målning av stolar och ytterdörren. Det blev ljust, med en känsla av shabby chic, kuddar och tavlor gjorda av fina vännen Tuija, tavlor sydda av kära vännen Anette och en skön våningssäng som Amanda och Alexander haft som små. Evas ljuskrona som hon fick av vännerna Tuija och Ellinor vid ett oförglömligt besök hos Tuija i Vuomajärvi uppe i Tornedalen. Som ni ser inte många nyinköpta prylar men vi gillar ju återbruk i alla dess former. Känns så rätt att använda saker man har och så ger det en igenkännande trygg känsla.

Mammas kära gamla gungstol och tidigare inköpta loppisfynd bildar en skön plats för avkoppling och vila kanske med en spännande bok. Gungstolar är för mig sinnebilden av harmoni. Inte konstigt alls att i många filmer från Amerika finns en veranda nån stans med en gungstol, och jag brukar tänka så vill jag också ha det.........

Stugan i all ära men det är utemiljön som är kronan på verket. Tänk att vakna till fågelsången, ta med kaffekoppen ut och sitta under plommonträdet och bara vara. Ett vindspel låter sina spröda toner smeka örat och honungsrosornas svällande knoppar sträcker sig mot himlen färdiga att brista. Även den oansenliga vresrosen gör sitt bästa för att sprida sin ljuvliga doft till mig i mitt meditativa tillstånd. 

 Ha en skön söndag och sommriga kramar från mig

Nu har den sköna midsommaren avklingat och jag tror att vi är många som tycker om den sägenomspunna och lite trolska högtiden. Eftersom jag är en romantisk och högkänslig människa är det helt logiskt att jag älskar midsommaren. Mystiken med årets längsta natt, ängens vackra blommor som lyser i regnbågens alla färger och som slagit ut som genom ett herrans under bara för att finnas till för oss och inte minst den traditionsfyllda gemenskapen med nära och kära. Tonåringarna gillade nog att vara tillsammans med släkten men kunde inte fatta varför vi firar midsommar egentligen när vi inte ens firar nationaldagen så mycket. Amanda skulle då aldrig fira med middagar och allt ståhej hon kunde hellre tänka sig att sitta på en kobbe och titta på havet. Säkert många som skulle vilja göra det också och inte så konstigt att ungdomar vill fira på andra sätt. Så har vi gjort och de kommer också att skapa egna traditioner när de växer upp. Sund inställning och så ska det vara. Det viktigaste att man är nöjd med sina val. Jag gillar att de unga har egna åsikter och inte följer i upptrampade spår. Ändå har Amanda alltid varit traditionsbunden och vill inte att något ändras så vi får nog fortsätta med våra familjehögtider ett bra tag till och det är jag så glad över. 

Som tidigare om åren samlades vi hos Anders och Anne-lie och det var så roligt att vi blev hela 17 personer som firade med underbart god mat, roliga lekar och trevlig samvaro. Det blev dock inget gemensamt bad eftersom det var kallare i vattnet i år. Bara två  modiga, min dotter och syster badade och tyckte att det var skönt och inte speciellt kallt. Ångrar nästan att jag inte hängde på men det blir nog snart premiärdopp för mig med.

Skönt att ha en egen liten vrå när vi kommer att vara hos dem så ofta nu. Anne-lie har börjat arbetsträna 2 timmar per dag och vi tycker det är så roligt att vara med barnbarnen och fungerar som en slags trygghetsresurs så föräldrarna slipper stress och oro när de jobbar. De behöver också egentid för träning som är viktigt för båda och som är bra för återhämtning och rehabilitering. Närheten till naturen och havet och att umgås med Amanda och Alexander sätter guldkant på sommaren.

Här under plommonträdet med hängande honungsrosor kommer vi att sitta med ett glas rosévin och njuta av lugnet och rosendoften. Stugan syns i bakgrunden och på bilden längst ner. Har inte hunnit ta bilder invändigt men återkommer snart med dem.

 


 

Ha en skön onsdag och sommarkramar från mig