Jag glömmer aldrig hur nervös jag var för ett år sedan när biljetterna till Bruce Springsteens konsert släpptes. Jag satt i telefonkö och inom någon minut var biljetterna slut men som genom ett mirakel hamnade jag först i kön när den tredje konserten släpptes. Och bra sittplatser fick jag också. Inte för att vi satt så mycket när alla vi 65 000 som var där stod upp, dansade och sjöng som den värsta gospelkör. Vilken publik och vilka artister som höll igång tre timmar utan uppehåll. Stämningen den här kvällen var magisk, jag finner inget bättre ord.

   


Jag är så glad att få dela upplevelsen med min syster och barnbarnet. Vi började kvällen med förfest tillsammans med andra glada fans på hotellet där vi också sov över..Trötta och lyckliga hoppade vi över efterfesten. Alldeles för många intryck att smälta. 

Det är min tredje konsert med Bruce. 2016 var jag på två av hans konserter och en av kvällarna körde han och bandmedlemmarna fyra timmar i sträck och tiden bara flög förbi. Helt ofattbart vilken energi och spelglädje de har.

 

 



The last man standing handlar om att Springsteen själv är den siste medlemmen i hans första band, The Castilles, som fortfarande lever. Jag tycker så mycket om att han berättar om hur allt började och att han är så personlig. Det känns unikt och äkta och ett stråk av sentimentalitet infinner sig allt med ålderns rätt. Kan tänka mig att han som alla andra i den åldern börjar fundera på existentiella frågor. Det tycker jag är så fint när stora artister visar att de bara är människor som alla vi andra och vågar visa sig sårbara. Det visade han inte minst i den vackra slutballaden "I'll see you in my dream." Trots rykten om att detta kan var hans sista arenakonsert kändes det ändå hoppfullt när han avslutade med orden: "we'll be back".

 


Detta var nog det häftigaste jag kommer att minnas från sommaren 2023 och ett minne för livet. 


Ha en fortsatt skön sommar mina vänner 🙏🏻