Vårkänslorna kom till mig med full kraft när jag tittade på den fina vårkonserten från nya Älvsborgs fästning. Vacker miljö, stämningsfull musik och spännande historik bjöds det på. Finns inget som vår rika svenska visskatt i ny fräsch tappning. 

Jag har för första gången hört det vackra ordet "härvaro" i ett tv program. Jag associerar det med att vara här och nu, att våga låta livets resa vara närvarande nu.

Nu har det varit lätt att känna "härvaro" när våren är här och allt i naturen väcks till liv igen. Härligt ge sig ut på vandring i vår fina omgivning och få se de första vitsipporna blomma. Det blev många timmar i skogen med medhavd matsäck som vi åt under den gamla granen nere vid tjärnet som i folkmun kallas "ödledammen". Här leker grodorna och lägger sin rom och har man tur kan man få se en livs levande vattensalamander.

Vi fortsatte på stigen genom hassellunden där marken var täckt av vitsippor och kom fram till platsen där Peppareds gård en gång låg. Man kan se spåren efter gården genom terrassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar. Även brännässlorna visar att här har det legat en gård. Nässlorna växer där det är hög näringshalt i jorden till exempel vid den gamla gödselstan. Om man går upp för den lilla trappan i terrassmuren kommer man upp till den plats där bostadshusen låg. Nedanför låg ladugård och uthus. Fram till 1936 var det egentligen två gårdar med bostadshusen nästan vägg i vägg. Den förste kände ägaren är kommunister C P Millberg som ägde gården i mitten av 1800-talet. Efter Millberg ägdes gården av bönder som drev jordbruk. Jordbruket lades ner på 1960-talet och de sista husen revs 1982

Ännu blommar de gamla träden med vita och rosa blommor. Det är så vackert och så vemodigt och jag känner stor vördnad för de människor som brukat marken och levt sina liv här. 

Vissa dagar känns allt så overkligt som jag hamnat i en skräckfilm som aldrig tar slut. Ute är våren på god väg men glädjen över naturens pånyttfödelse vill inte riktigt infinna sig. Jag tänker på alla som aldrig får uppleva våren igen och all sorg och trauman som följer i coronans spår. Samtidigt känner jag stor tacksamhet över att mina nära och kära mår bra. Känslan är kluven minst sagt. 

Jag försöker ta tillvara de vackra dagarna med sol och värme och det är en lisa för själen att komma ut. Bort från tv rapporteringen om kurvor och statestik.

Nu behövs rutiner och det är skönt att komma igång med motionen igen. Vi tar det lite som det kommer, vissa dagar snabba stavgångspromenader och andra på upptäcktsfärd med kamera och fikakorg. I går klättrade vi upp på ett litet berg till utsiktsplatsen där vi tog en välbehövlig fikapaus. På hemvägen följde vi nya stigar som gick genom en härlig skog med vitsippor.

Det finns två trolska tjärnar i "min" skog. I den ena är det full aktivitet med små grodyngel som far omkring. I den andra häckar ett näpet andpar som inte vill vara med på bild.

Ett perfekt ställe att sitta ner och meditera eller bara vara i nuet och ge andningen lite uppmärksamhet. Medveten andning eller enkla andningsövningar gör att jag mår så mycket bättre. Det finns många sätt men jag andas in genom näsan och räknar mentalt till fyra, håller andan och räknar till två, andas ut genom munnen och räknar till fyra, räknar till två och andas in igen.

Var rädda om er och håll er friska