För mig har alltid midsommaren varit magisk och något av det svenskaste jag vet. Den trolska stämningen när jag vandrat i sommarängar och samlat sju sorters blommor. Prinsen kom aldrig till mig i drömmen men väl i verkligheten ;-) 

Jag gillar traditioner och tycker att de är viktiga men med tiden ändras de allteftersom. Under många år samlade vi blommor och band kransar men i år tog vi lite lätt på det och använde konstgjorda. Det finns så många vackra av alla de slag både naturtrogna och de lite glammigare. Barnbarnens farmor kom med egenhändigt bundna kransar också så alla fick välja sin huvudbonad. 

Vi firar oftast med familjen och då ingår det sedvanliga sillbordet till lunch och grillat till kvällen. Oftast är vi hos min dotter som bor vid havet och där några eldsjälar ställer till med dans runt midsommarstången. 

Det brukar bli bad framåt kvällningen men i år har vi redan badat så mycket så vi tog en promenad med Godfrey  istället. Godfrey är en underbar hund som kommit från Irland genom Hundar utan hem. Det var hans livs första midsommarfirande. Han brydde sig inte så mycket men när dansarna gjorde raketen tyckte han nog att det blev lite väl livat. 

Nu har den sköna midsommaren avklingat och jag tror att vi är många som tycker om den sägenomspunna och lite trolska högtiden. Eftersom jag är en romantisk och högkänslig människa är det helt logiskt att jag älskar midsommaren. Mystiken med årets längsta natt, ängens vackra blommor som lyser i regnbågens alla färger och som slagit ut som genom ett herrans under bara för att finnas till för oss och inte minst den traditionsfyllda gemenskapen med nära och kära. Tonåringarna gillade nog att vara tillsammans med släkten men kunde inte fatta varför vi firar midsommar egentligen när vi inte ens firar nationaldagen så mycket. Amanda skulle då aldrig fira med middagar och allt ståhej hon kunde hellre tänka sig att sitta på en kobbe och titta på havet. Säkert många som skulle vilja göra det också och inte så konstigt att ungdomar vill fira på andra sätt. Så har vi gjort och de kommer också att skapa egna traditioner när de växer upp. Sund inställning och så ska det vara. Det viktigaste att man är nöjd med sina val. Jag gillar att de unga har egna åsikter och inte följer i upptrampade spår. Ändå har Amanda alltid varit traditionsbunden och vill inte att något ändras så vi får nog fortsätta med våra familjehögtider ett bra tag till och det är jag så glad över. 

Som tidigare om åren samlades vi hos Anders och Anne-lie och det var så roligt att vi blev hela 17 personer som firade med underbart god mat, roliga lekar och trevlig samvaro. Det blev dock inget gemensamt bad eftersom det var kallare i vattnet i år. Bara två  modiga, min dotter och syster badade och tyckte att det var skönt och inte speciellt kallt. Ångrar nästan att jag inte hängde på men det blir nog snart premiärdopp för mig med.

Skönt att ha en egen liten vrå när vi kommer att vara hos dem så ofta nu. Anne-lie har börjat arbetsträna 2 timmar per dag och vi tycker det är så roligt att vara med barnbarnen och fungerar som en slags trygghetsresurs så föräldrarna slipper stress och oro när de jobbar. De behöver också egentid för träning som är viktigt för båda och som är bra för återhämtning och rehabilitering. Närheten till naturen och havet och att umgås med Amanda och Alexander sätter guldkant på sommaren.

Här under plommonträdet med hängande honungsrosor kommer vi att sitta med ett glas rosévin och njuta av lugnet och rosendoften. Stugan syns i bakgrunden och på bilden längst ner. Har inte hunnit ta bilder invändigt men återkommer snart med dem.

 


 

Ha en skön onsdag och sommarkramar från mig