Jag känner ett litet stänk av vemod nu när vi är inne i september. Visserligen håller jag krampaktigt kvar sommaren så länge det bara går. Fortfarande varmt och jag har nyss badat i havet. Men tiden går så osannolikt fort, vart tar den vägen kan man fråga sig. Tänk om man kunde stoppa tiden en stund kan jag tänka ibland när jag mår som bäst och njuter av tillvaron. Men tiden tar ingen hänsyn till mina önskningar så jag börjar så smått göra mig redo för höstens ankomst. 

Rutinerna är tillbaka efter sommarens lättjefulla leverne. Jag är tillbaka i motionsspåret igen och tar långa sköna skogspromenader med dottern och hennes hund. 

Naturen är som alltid en källa av små och stora mirakler. Det gäller bara att man tar sig tid och låter sig hänföras av allt som moder jord så frikostigt bjuder på. 

Ser en hel del blommor som rödklöver, blåklockor, snårvinda, baldersbrå och en hel del andra som jag inte vet vad de heter. Nu finns det också så många vackra torkade grässtrån i olika former.

Jag och min syster gjorde en utflykt till ett nytt outforskat ställe som heter Äskhult och jag blev helt betagen. En välbevarad 1700-talsby några mil från Kungsbacka i Halland. Vackra silvergråa hus i genuin landsbygdsmiljö. Det kändes som tiden stannat upp och man kunde nästan se hur det såg ut när byborna brukade sin jord och levde sina liv här. Ett sånt ställe som jag älskar och gärna besöker snart igen. 

Det fanns små trädgårdar vid husen och det blommade så vackert fortfarande även om mycket vissnat och torkat till fröställningar. Jag kan tänka mig hur vackert det är på våren och sommaren när allt grönskar och när syrenerna blommar. I uthusen hängde lin och andra växter på tork. 

Nu är säsongen slut i Äskhult och alla djuren åker hem till bonden. Stugorna stängs och pigor och drängar vilar upp sig till julmarknaden - Jul i Äskhult. Kan tänka mig vilken julstämning det blir i den vackra byn med de gamla gråa husen. Det är sinnebilden för julbonaderna som jag minns från mitt barndomshem. Här kan man nog få se både tomten och vättar. Magiskt för en julälskare som mig. Jag längtar ... 

Även om gårdarna och kaffestugan är stängda kan man vandra efter stigarna här och njuta av atmosfären. Läs mer på Äskhults hemsida och se mera bilder på Evas Foto Refugium.

i dag är det höstdagjämning och nu är det dags att släppa taget om sommaren och omfamna hösten. Plötsligt en morgon känns det annorlunda. Det går väldigt fort, oftast över en natt. En krispigare känsla i luften, en annan doft, mer mullmättad. Luften känns högre och det har blivit tystare i skogen. 
Badviken ligger öde och badtermometern visar på 14 grader. Flera av mina facebookvänner lägger fortfarande upp badbilder och jag kan också tänka mig att ta ett uppfriskande dopp i havet. 

Det känns vemodigt att ta farväl av sommaren men det är onekligen dags att "hösta" som tröst för själen. Dags att bona om sig med varma plädar, tända ljus och plocka fram bokhögen som bara växer med alla härliga böcker jag vill läsa. Jag tycker att hösten känns lite som nyårsafton, dags att återgå till rutiner efter sommarens lata dagar. Livsstilsförändringar känns nödvändiga men det gäller att ha delmål till att börja med.

Det finns inget som väcker min fantasi som just övergivna hus. Alla oälskade hus som kan dyka upp vart som helst. Rätt som det är på skogspromenaden står det bara där och det fyller mig alltid med vemod, nostalgi och frågor. Jag vill veta mer. Varför är det lämnat åt sitt öde, varför bryr sig ingen om huset, vem bodde här och hur var det då. Det spelar ingen roll om det är ett gammalt hus på landet eller om det är ett slott. Hur konstigt det än kan verka finns det hur många slott och herrgårdar som helst runt om i världen som står öde med ståtliga kristallkronor och möbler som minner om en svunnen tid. 

Sakta men säkert tar naturen över husen. Lider med alla vackra byggnader som bara förfaller och som slutligen faller i glömska som en dröm som ändå varit verklighet för någon.  Övergivna hus fortsätter ruva på sina hemligheter men som jag önskar att väggar kunde tala. 

Jag undrar ibland varför jag berörs så på djupet, kan det bero på min högkänslighet eller kan det vara att det kittlar min fantasi? Tror dock att det ligger i människans natur att vara nyfiken och söka svar på sånt som inte är uppenbart vid första anblicken.....

Mitt i allt vemod och förgängelse på övergivna platser finns det nåt osannolikt vackert. Ett eldorado för fotografer världen över. De vackra bilderna här har jag lånat från https://www.pinterest.com/ 

Jag tipsa också gärna om Jan Jörnmarks hemsida; http://www.jornmark.se/  Massor av intressanta foton från övergivna platser, här hemma och i andra länder. Bl a från det stiliga men tomma badhuset i Ystad som fått göra sin sista insats som kuliss i ytterligare en av de brittiska succefilmerna om Kurt Wallander. Här kan du också beställa övergivna platser-böckerna.

Den första dikten "Ett övergivet hus" finns i Bertil Malmbergs bok "Under månens fallande båge" och den andra dikten i boken "Minnet sitter i spindelväv" av Carl-Emil Englund.


Tack för titten och jag önskar dig en skön helg.