Efter regn och rusk kom den gudomliga värmen tillbaka lagom till helgen. Vet inte om kriterierna för brittsommar är uppfyllda, tror att det ska vara i början på oktober om rätt ska vara rätt. Men det är så himla skönt så vad spelar det för roll? Motionsrundan blev längre än planerat för jag hade ingen lust att gå in. Tog en liten omväg förbi kvartersbutiken och köpte en strut med mangosorbetglass. Kan det vara sommarens sista glass? Verkar bli lika fint i morgon så då blir det en utflykt till Botaniska Trädgården i Göteborg. Spännande se förvandlingen sen i våras när vi senast var där. Då låg allt i sin linda, färdigt att spricka ut och nu förbereder sig naturen till vinterns vila. 

Det känns som en brytningstid med både blommande växter och höstfärger som sakta men säkert visar sig. En ljuvlig tid att vandra i skog och mark och många små mirakler att begrunda. Hela mitt sinne fylls av olika sinnesstämningar. Vissa dagar med vemod och gråtmildhet men för det mesta med glädje och positiva tankar. För mig är hösten tid för reflektioner och eftertanke. Jag kan nästan likna hösten med tiden runt det nya året. För många av oss är det naturliga omstarter när vi är tillbaka i våra invanda rutiner igen men det kan också vara en restart när vi väljer helt nya stigar att gå. 

Lagom till fredsdagen pyntades rondellerna här hos oss med duvor och fredsmärken. De lyser upp så fint där de hänger i trädet. De är inte bara dekorativa de har också ett viktigt budskap till en allt oroligare värld.

Vi tog Skärgårdsbåten Vesta ut till Vrångön på premiärturen för i år. Vädret kunde inte ha varit bättre. 24 grader och strålande sol. I vår visdom hade vi räknat ut att det skulle vara lugnt innan skolorna slutar och semesterfolket invaderar öarna. Men ack vad vi bedrog oss. Det verkade som att alla skolor i Göteborg hade valt att åka ut på sina skolutflykter just denna dag. Inte för att jag har något emot ungdomar tvärtom men det var väldigt livat och svårt att hitta en plats vid badet. Sen upptäckte vi att fiskrökeriboden var borta och här uppstod en viss förvirring som snabbt gick över till förtjusning när vi såg det fina Skärgårdscaféet. En vit jättefin byggnad med två uteserveringar och glassbutik. Den härliga räkmackan blev min lunch och mätta och belåtna begav vi oss ner till stranden.  

Vi stannade vid sandstranden Rödeviken men det är så långgrunt här så vi gick bara omkring i vattnet. Varken jag eller min syster gillar att ligga och pressa i stekande sol numera så efter ett tag tog vi pick och pack och satte oss i skuggan under ett träd. Vet inte om det har med åldern att göra men det var underbart i skuggan.  

När vi låg där och mådde gott började måsfåglar flyga över oss mot den blåa himlen. Det var så effektfullt så genast kom mobilen fram och det blev några foton i perspektivet underifrån. De flög så nära att man hörde vingslagen när de under några minuter flög fram och tillbaka innan de drog vidare.

När vi styrkta och återhämtade vilat klart återvände vi till badet och gick efter vattnet tills vi hittade en liten sandstrand mellan två klippor. Perfekt att kunna välja om man sitter på sanden eller stenhällen.  

Första åren här på Västkusten hade jag väldiga problem när jag skulle bada i havet. Det är massor av tång, musslor, snäckor, havstulpaner, krabbor i olika storlekar och sist men inte minst brännmaneter. Mina väl använda badskor gör mig till en lika orädd badare som äkta inbitna Göteborgare. Maneterna lär man sig hantera med tiden. Skorna behövs inte hos dottern där man kan hoppa i från bryggan. 

Det går många fina naturstigar genom naturreservatet med historiska lämningar och på vissa platser kan man i dessa tekniska tider lyssna till dramatisk Vrångöhistoria i sin mobil. Här finns många olika växter att studera men det är lite tidigt så vi nöjde oss med att fota den vackra vildrosens knoppar som börjar slå ut. En flitig myra kom också med på bilden. En del foton är mina och en del har jag lånat av min syster; Refugium mina foton. Ha det så gott och kramen.